Mår illa, har migrän, hela kroppen skriker av ömhet o nedstämdhet, så himla trött i både kropp o själ. Skullr bara vilja lägga mig o sova, släcka ner stugan o bara få vara i mörkret. Ska idag skotta backen upp tull vägen men frågan är om jag klarafdet med denna migrän jag har. Får se hur det är med den senare under dagen. Klarade knappt av att gå ut med min hund i morse, önskade att jag hade solglasögon så jag slapp snöns vita färg.

Var på socialen igår och träffade min trevliga, mänskliga, förstående handläggare Mi. Hon är helt underbar måste jag säga. Har dåliga erfarenheter av soc men med henne är det annorlunda. Hon är helt underbar, hon ställer nog upp väldigt mkt för sina klienter o sånt är väldigt uppskattat men tyvärr är det oftast de som ryker fortast.
Hon ska nu försöka få tag på alla inblandade 'myndigheter' som jag har kontakt med o se till att vi får ett nätverksmöte inom snar framtid. Känner på mig att detta kommer dröja, för det är många som ska va med på detta möte; psykiatrin, personligt ombud, af, soc o jag o min kille. Jag kan ju komma när som helst men alla de andra har väldigt många som de har kontakt med, så det blir ett väldigt pusslande med datum. Men nån gång i år blir det i alla fall, är lång tid kvar på detta år.

Idag var jag på vårdcentralen, hos diabetessköterskan Mo. Han skulle bara kolla mina fötter o ta ett blodtryck. Han tyckte att jag låg lite högt men sa till honom återigen att det kan bero på medikinetet jag äter för adhd:n, men lyssnade han på det?? Nej. Så jag ställer mig frågan; varför kan inte blodtrycket ändras när man äter medicin? Det kan det. Sköterskan på psykiatrin har sagt till mig att det kan ändras pga medicinen jag äter men hon är inte orolig. Vill absolut inte börja äta blodtrycksmedicin oxå. Delvis kan jag tänka mig att det är dyrt o på socialbidrag får man inte riktigt råd med det, men även för att jag inte har så jättehögt värde. Nu ska jag tillbaka i april till honom o tills dess så får jag prata med Lena på VC. Hon var oxå jättebra.

Efter mötet med VC så träffade jag en person av alla jag har kontakt med på psykiatrin. Vi skulle idag bussträna. Det gick jättebra. Vi gick till västtrafiks kontor o frågade om ett av mina busskort o frågade rent ut vad som gällde för det kortet. Jag fick klara besked o det hon sa kommer jag hålla mig till. Ingen oro för bussresan, va desto mer orolig för busskortet då jag fått många olika direktiv ang detta. Men nu jag klar på hur jag ska göra så nu är det inga problem längre.

Hade även besök av en tjej från svenska kyrkans besöksverksamhet denna vecka. Det mötet gick jättebra med. Hon berättade lite om verksamheten o jag berätta lite vad jag vill ha stöd/hjälp med. Hon berättade dock att det var ont om personal just nu men att hon skulle till Af nu denna vecka för att höra om det kommer in nåt nytt folk till deras verksamhet. Hon skulle höra av sig till mig om en vecka. Hon skulle även kolla upp tips om hunddagis o liknande så att jag kke kan få ha praktik på ett sånt ställe. Det är ju faktiskt det o second hand jag vill hålla på med fast djuren drar mer än second hand. Men det beror nog på att jag är en riktig djurmänniska. Kan allvarligt säga att utan djur i mitt så finns det inte mkt glädjeämnen kvar i mitt liv. Djuren är mina vänner, mina bästa vänner, mina själsfränder. De ger mig så mycket o hur dåligt jag än mår eller hur bra jag än mår så kommer de alltid att älska mig. Deras kärlek är villkorslös o oändlig. Utan djur=ingen Flisan. Så enkelt är det. O blir jag allergisk mot nåt som har med djur, så skaffar jag mig ett djur jag inte allergisk mot. Sant, så sant.

Jag är chockad att det finns så många goa rara människor här i världen. Dom ska man värdesätta. Säger t.ex varje gång jag träffar PO personen att jag uppskattar det hon gör o jag säger oxå till Mi hur mkt jag uppskattar henne som person med.

Har även bestämt mig för att dra ner på snusandet. Köper två stockar snus/månad, men nu har jag börjat med Onico igen. Är fast besluten om att jag ska bara ha Onico innan sommaren är slut. O innan detta år är slut ska jag ha max två dosor Onico i veckan. Vet ju inte hur jag kommer må framöver o hur lätt eller svårt det är att helt sluta med nikotinet. Men detta är vad jag har sagt till mig själv. Får se hur det går för mig med tiden.

Ibland känner jag att det för bra för mig, jag är inte van att saker ska gå bra för mig. Är van att det ska strulas väldigt mycket, personer som inte förstår vad jag säger, att allt som händer i mitt är negativt. Men får inte den känslan här nere. Jag har utvecklats väldigt mkt sen jag flyttade hit o jag har en lång väg att vandra men jag ska banne-i-mig ta mig framåt, mot den väg jag verkligen vill gå. Kommer då o då ta några avstickare men även den vägen tar mig framåt, blir bara en snirkligare väg att gå.

Är så glad att jag flyttade o att jag tillåter mig att vara glad lycklig kär förälskad o så mycket mer. Utan en viss person i mitt liv hade jag stått o stampat på samma jävla plats hela livet. Han får mig att gå framåt, puschar mig i rätt riktning o han ställer upp när jag stöter på hinder på vägen. Utan honom blir jag nog inte den person som jag velat vara o kommer bli. Mitt rätta jag ska komma fram. Jag kan ärligt säga att jag märker min egen förändring sen jag kom hit. Jag har aldrig varit den som säger emot folk, har inte vågat säga vad jag tycker o tänker, aldrig riktigt vågat stå på mig o absolut inte käfta emot nån annan (förutom när jag var en go o glad tonåring - NOT) men nu gör jag just detta. Detta känns som en stor befrielse att kunna göra dessa saker. O det är en sak som betyder otroligt mkt för mig. Klarar detta tack vare att Han finns i mitt liv. Har insett nu, bättre sent än aldrig, att jag måste göra såna här saker för min egen skull. Gör jag inte det så kommer folk köra över mig hela livet o jag blir inte ett skvatt. Men jag är verkligen värd allt det goda med. Har haft det jävligt tufft under hela mitt liv fram till jag va 33, 7 år men nu ska resten av mitt liv bli bra. O med Honom vid min sida så kommer det gå fortare o bättre.
TACK FÖR ATT DU FINNS I MITT LIV O ATT DU STÅR BREDVID MIG PÅ LIVETS RESA. ÄLSKAR DIG 'RAKEL'. (Du vet vem du är).

Tackar för mig, för denna dag. Morgondagens ämne blir nog boende. Morsning på er.

gick bra. Ska fortsätta med 500 mg metformin o sen fick jag en medicin till som jag ska äta trettio minuter innan frukost. Passar mug jättebra för jag går alltid ut med min hund innan jag äter frukost. Hade högt hbA1c o glukos men det var inga nyheter direkt. Men det blir bara bättre o bättre värden o vikten sänks med, så det framåt för mig. Att allting minskar/blir bättre är bara positivt, minsta lilla som går åt rätt åt är asbra i mina öron o ögon. Har länge haft att det går åt fel håll, men nåt verkar ha hänt i min kropp för allt blir ju bättre. Kanske det beror på att jag flyttade hit, att jag funnit min älskling, att det går framåt för mig. Det är så mkt som spelar in.
Han rekommenderade att äta fisk o det mkt, men hallå jag gillar inte fisk. Sallad ska man äta innan maten och vatten ska man dricka. Sallad har jag varit dålig på men vatten dricker jag ju massor. Han o tjejen som va med honom berömde oss för att vi bara äter pizza eller godis en gång i månaden. Duktiga vi är va?

Ska komma tillbaka den 7/2 för att ta blodtryck för det hann han ej ta denna dag jag va hos honom. O sen den 4/4 ska jag tillbaka till honom. Han vill se hur det fungerar tills dess med värden o sånt.

Ja det var väl allt som hände i fredags.

Ja då är det dags för att prata om min diabetes imorgon. Ska bli kul o se om denna person är bra. Alla diabetessköterskor jag träffat sen jag fick min diabetes 2006, så har jag bara träffat personer som varit allmänt konstiga, mycket diskutioner men ingen handling, tjat o gnäll har det bara funnits.
Alla människor jag har träffat hittills här nere har varit väldigt positiva o schyssta o det hoppas jag på med denna person med. Hade varit bra om det vore en trevlig människa som försöker förstå det jag säger till dem oxå o inte bara går efter deras erfarenheter osv.
Så håll tummarna att han är bra o är positiv.

Bye bye

Hade ett inplanerat besök hos läkare idag på vårdcentralen. Läkaren som jag skulle träffa va inte på sitt jobb, av nån anledning, så jag fick en annan läkare. Denna läkare var jättebra. Tror vi kommer att komma på en lösning för mina problem, gemensamt. Höll med henne om mångt o mycket o hade inga problem att förstå henne. Kändes som vi var på samma nivå liksom. Hon ringde sen vid 10 o berättade en glädjande nyhet. Mitt hbA1c hade sjunkit rejält sen mars 2012. Visste att jag hade fått ett papper av förra läkaren jag var hos i december o jag hade verkligen sänkt. Ska ligga på 45, ligger idag på 58. Mars 2012 låg jag på 86. Så det är en rejäl sänkning. Blev otroligt glad för detta, min glukos är ännu hög men den ska nog gå ner den med, med tiden. Hon så till mig att fortsätta höra det jag gör idag o jag gör ju inget speciellt egentligen. Men jag kanske motionerar lite mer o äter på mer regelbundna tider o mer måltider. Så detta kanske har förändrat mina värden.

Är lite avundsjuk på min kille nu ikväll. Han bastar, hade med velat göra det. Det är ju så himla skönt. Bra sätt att värma sig på. Bastu är något jag vill ha i framtiden. Bara kunna basta när man känner för det, det vore en dröm. Vem vet, i framtiden kanske man har en egen bastu.

Nu ska fortsätta titta på Fantastiska Fyran på fyran.
Önskar er alla god natt så hörs vi imorgon.

Nattinatti

Full fart på migränen idag. Har bara legat i sängen idag känns det som. Skulle ha städat men orkade det inte. Har duschat för morgondagens blodprovtagning o läkarbesök o varit ute med River. Att va ute i solen o njuta av den va otänkbart. Bara de lilla promenaderna jag gjorde med River så blev migränen ännu värre. Har haft rullgardinerna nere halva dagen. Nu är det kväll o jag sitter i sängen, bredvid mig har jag Sibbe (River) katten ligger inbökad i min jacka, o nu ser jag på Rapport. Blir sen Sveriges Roligaste Klipp, sen får jag se vad jag gör. Orkar inte göra då mycket idag men det är väl inte så konstigt egentligen.

Go kväll på er.

Ni är välkomna att följa mig på min resa genom min 'restart' här i Borås.
Har inte bott här länge men det händer saker hela tiden här. Allt kom i rullning redan innan jag kom hit då min kille hjälpte mig, han bodde redan här nere. O det jobbet han gjorde var väldigt stort o tog mycket tid för honom. Han gav aldrig upp fastän det gick emot, han fann lösning på andra sätt istället.

Nu när jag själv bor här nere så har jag fått kontakt med så många människor som är sååå hjälpsamma o trevliga. Alla verkar vilja att det ska gå bra för mig o de alla vill mig väl. Hade en del problem med soc inskrivningspersonen men nu när jag fått en ny handläggare så tror jag det kommer lösa sig med. Af är på samma nivå som jag, min kille o de andra jag har kontakt med.

Känner att det här är min allra största chans att få starta om mitt liv o den chansen tar jag med glädje. Nu jädrar ska det förändras hos mig. Resan är lång men jag har kommit en bit på vägen redan. Har redan växt som person, blir t.o.m överraskad o chockad för min personliga utveckling jag gjort redan. Men allt som händer med mig nu är till det bättre. Absolut inte till det sämre. Jag vill ju ändra på det som jag känner mig missnöjd med o det här jag ju börjat med nu.

Är så otroligt glad att jag tog denna chans att starta om mitt liv. Är glad för de personer jag har i mitt liv. Är glad för de nya människorna som kommit in i mitt liv för att hjälpa mig. O sen är jag även evigt tacksam för min kille, som finns här bredvid som stöttar mig o hjälper mig på så många olika sätt.

Nu börjar min resa till ett bättre liv med mycket kärlek, många fina människor, djuren o mycket annat. Jag är helt säker på att jag kommer bli den person jag alltid velat vara. Är redan på väg att bli den personen. Ska vid senare tillfälle berätta lite mer om vad som hänt i mitt liv sen jag kom hit o hur jag utvecklats redan.

Avslutar för denna gång.
Hörs av en annan dag när sola skiner igen eller om det snöar.

ZAGA     (ocicat/bondkatt)

19 juni 2009 - 4 september 2012 
Idag somnade jag in kl. 16:35-16:45 på Falu Djursjukhus i min mattes och husses närvaro. 
Jag somnade in med hjälp av spruta.
Såg på matte att hon var jätteledsen, hon grät.
Hon klappade mig, grät o pussade mig över allt.
Hon sa att jag skulle somna in o få möta hennes andra djur i himlen o att jag ska vänta på henne.
Matte tyckte inte att jag skulle lida mer när hon gick reda på att det var livmodercancer.
Matte gjorde allt för mig, gjorde de tester hon tyckte var viktiga gör att ta reda på vad det var för fel på mig.
Jag låg i hans famn hos doktorn o det var så skönt.
Matte har jag gillat men jag har aldrig riktigt gillat husse, han va dum mot mig när jag var liten o dessutom är han för lång.
Matte hade bra hand om mig o hon var inte lika skrämmande.

Jag kommer sakna min matte jättemycket o det gör ont i mig att behöva lämna henne.
Matte: Jag kommer inte ha några krämpor längre, jag blir frisk igen. Så snälla gråt inte gör mig, jag kommet få det bra.
JAG ÄLSKAR DIG MATTE.
SES I HIMLEN.